Världsnjurdagen den 12 mars uppmärksammar vikten av att riskgrupper kontrolleras

KISTA den 11 mars 2009 – Personer med kronisk njursvikt saknar ofta symtom i tidigt skede, vilket gör att de inte uppmärksammar eller är medvetna om sitt tillstånd. Inte ens de som löper störst risk är alltid medvetna om sin njurfunktion och låter sig kontrolleras. Förekomsten av kronisk njursvikt ökar, i hög grad beroende på sjukdomar som är förknippade med en allt äldre befolkning, högt blodtryck och ökande förekomst av diabetes, ofta till följd av fetma. Omkring 400 till 600 miljoner vuxna över hela världen har kronisk njursvikt.¹ I Sverige behandlas ca 8000 personer med aktiv kronisk njursviktsbehandling, dvs antingen med dialys eller transplantation, och riskgruppen blir allt större. Efter hand som den globala förekomsten fortsätter att öka blir de offentliga sjukvårdskostnaderna allt större, vilket gör det allt viktigare att upptäcka och förebygga njursvikt och att hitta kostnadseffektiva behandlingsformer. 

”Om det finns en ökad risk för att man kan vara drabbad ska man prata med sin läkare om att kontrollera njurfunktionen”, säger Dr Bengt Lindholm på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. ”Provet är enkelt och kan dramatiskt påverka val av behandling och hur länge det går att bevara njurfunktionen och livskvaliteten när man tvingas leva med sjukdomen.”

 Världsnjurdagen är ett initiativ från International Society of Nephrology (ISN) och International Federation of Kidney Foundations (IFKF) som syftar till att öka medvetenheten om den stora belastning som njursvikt innebär på en människas liv. Personer över 60 år och personer som har diabetes, högt blodtryck eller njursjukdom inom familjen löper högre risk för att få njursvikt och bör testa sig om de har symtom. Ett test görs med ett enkelt blod- eller urinprov.

Om njursjukdomen får fortskrida arbetar njurarna allt mindre effektivt. Upptäcks däremot sjukdomen tidigt kan förändringar av livsstilen och vissa mediciner bevara njurfunktionen under längre tid. Om sjukdomen får fortskrida, måste den som lever med njursjukdom behandlas för att överleva. För att kompensera för den förlorade njurfunktionen behandlar man med dialys eller transplantation. Patienten kan välja att få sin dialysbehandling i hemmet, vid ett dialyscenter eller på sjukhus. 

När njursjukdomen fortskrider till slutstadiet är transplantation vanligtvis det alternativ som föredras. När transplantation inte är möjlig, finns det följande dialysalternativ:

Traditionell bloddialys oftast kallad hemodialys (HD) – på sjukhus eller dialyscenter
HD avlägsnar avfall och vätska från blodet med hjälp av en maskin och en dialysator som även kallas för en konstgjord njure. Blodet avlägsnas först från kroppen, renas i dialysatorn och återförs sedan till kroppen. En vanlig HD-behandling tar fyra timmar och utförs tre gånger i veckan på sjukhus eller på en fristående dialysklinik.

Dialys i hemmet
Användningen av hemdialys är mycket spridd idag, och peritoneal dialys (PD), är den vanligaste metoden. Vid PD - även kallad påsdialys - används bukhinnan som ett reningsfilter för att avlägsna slaggämnen och överskottsvatten. Dialysvätskan tappas in i bukhålan genom en tunn mjuk plastslang, kateter, som opererats in i buken.  Överskottsvätska och slaggprodukter rör sig genom bukhinnan över till dialysvätskan som sedan töms ut från buken. Det finns två typer av PD-behandling, automatisk peritonealdialys (APD) som görs maskinellt nattetid medan patienten sover, och kontinuerlig ambulatorisk peritonealdialys (CAPD) som utförs manuellt av patienten några gånger per dag. PD ger lika goda resultat –och i vissa studier bättre initial överlevnad – jämfört med vanlig HD behandling på sjukhus eller klinik² samtidigt som patienterna ofta rapporteras vara nöjdare  och mår bättre subjektivt.³ Hembehandling ger även mer tid för familj och sociala aktiviteter samtidigt som den kan möjliggöra fortsatt förvärvsarbete.⁴   

Hemodialys i hemmet (HHD) är ett annat hembaserat behandlingsalternativ för människor som lever med njursjukdom. HHD är en form av HD som använder en apparat som är anpassad för att användas i hemmet. Dialysen kan utföras på natten när patienten sover eller på dagen. Den utförs vanligtvis tre till sex gånger i veckan. Det varierar hur lång tid dialysen tar. Om den utförs på natten (HD nattetid) kan den pågå så länge patienten vill sova, allt från fem till åtta timmar. Om den utförs på dagen (kort daglig HD) varar behandlingarna vanligtvis mellan två och fyra timmar. 

För närvarande anses 98 procent av patienterna vara medicinskt lämpliga för HD, 87 procent av patienterna uppskattas vara medicinskt lämpliga för PD och 54 procent av patienterna bedöms vara medicinskt lämpliga för transplantation.⁵ Forskning som visar på fördelarna med dialys varje natt eller dagligen har medfört ökat intresse för behandling i hemmet.

”Flera studier har visat att personer som lever med njursjukdom och som får information om olika behandlingsalternativ och själva får välja, oftare väljer behandling i hemmet än patienter som inte får någon information”, säger Dr Bengt Lindholm, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. ”Vi behöver bli bättre på att informera så att de patienter som är lämpliga för flera olika slags behandlingar också får information om alternativ som kanske passar deras tillstånd eller livsstil bättre.”

Baxter
Baxter utvecklar, tillverkar och marknadsför produkter som räddar och förbättrar livet för människor med hemofili, immunbrist/autoimmuna sjukdomar, infektionssjukdomar, njursjukdomar, trauma och andra kroniska och akuta medicinska tillstånd. Vi använder vår unika kombination av expertis inom medicinteknik, bioteknik och läkemedel till att utveckla behandlingar för patienter världen över.

Baxter är ett varumärke som tillhör Baxter International Inc.

¹ The International Society of Nephrology og International Federation of Kidney Foundations, World Kidney Day: Chronic Kidney Disease, http://www.worldkidneyday.org/pages/ckd.php.
² Heaf JG, et.al., “Initial survival advantage of peritoneal dialysis relative to haemodialysis,” Nephrology, Dialysis, and Transplantation, no. 17 (2002), 112-117.
Schaubel DE, et.al., “Comparing mortality rates on CAPD/CCPD and hemodialysis. The Canadian experience: fact or fiction?”  Peritoneal Dialysis International, no. 18 (1998) 478-484.
Liem YS, et.al.,“Comparison of hemodialysis and peritoneal dialysis survival in The Netherlands,” Kidney International, no.  71 (2007), 153-158.
Vonesh EF, et.al., “The differential impact of risk factors on mortality in hemodialysis and peritoneal dialysis,” Kidney International, no. 66 (2004), 2389-2401.
³ Rubin HR, et.al., “Patient ratings of dialysis care with peritoneal dialysis vs hemodialysis,” Journal of the American Medical Association, no. 291 (2004), 697-703.
Juergensen E, et.al., “Hemodialysis and peritoneal dialysis: patients' assessment of their satisfaction with therapy and the impact of the therapy on their lives,” Clinical Journal of the American Society of Nephrology, no. 1 (2006), 1191-1196.
Kutner NG, et.al., “Health status and quality of life reported by incident patients after 1 year on
haemodialysis or peritoneal dialysis,” Nephrology, Dialysis, and Transplantation, no. 20 (2005), 2159-2167.
⁴ Paul M. Just, et.al., “Reimbursement and economic factors influencing dialysis modality choice around the world,” Nephrology, Dialysis, and Transplantation, January 30, 2008, no. 23,  2365-2373. 
⁵ David C. Mendelsshon, et.al., “A prospective evaluation of renal replacement therapy modality eligibility,“ Nephrology, Dialysis, and Transplantation, August 28, 2008, 1-7.

Mediekontakt:
Camilla Sjöström
070-379 8300
pressrum_se@baxter.com