Vaccin mot meningokocker
Om meningokockinfektion (epidemisk hjärnhinneinflammation)
De flesta sjukdomsfallen i Sverige är sporadiska, och i Sverige insjuknar numera färre än hundra personer årligen. Större utbrott av meningokocksjukdom har under senare år rapporterats bland annat från mellersta Afrika, det s.k. "meningitbältet".
Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning
Meningokocken, Neisseria meningitidis, är en bakterie som påvisas ganska ofta i svalget även från helt friska personer. Det finns flera olika grupper (A,B,C,Y och W). Endast ett mycket litet antal av de smittade blir alltså sjuka.
Bakterien infekterar enbart människan. Smittämnet sprids genom nära kontakt, i regel som en luftburen droppsmitta, till de övre luftvägarna. Trots att det är många som exponeras och även blir smittbärare kring fall av meningokocksjukdom är det ändå ovanligt med kliniska sekundärfall, som kan kopplas direkt till indexpatienten.
Inkubationstiden hos dem som insjuknar är 2–3 dygn.
Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik
Meningokocksjukdomen är en akut insättande febersjukdom som brukar ge hjärnhinneinflammation med svår huvudvärk, kräkningar och nackstyvhet. Patienten är ofta omtöcknad och förvirrad, och sjukdomen kan i svåra fall leda till medvetslöshet. Den allvarligaste formen kännetecknas av blodförgiftning (sepsis) med hudblödningar och sjunkande blodtryck. Dessa patienter behöver omedelbart omhändertagande på sjukhus.
Bakterien är känslig för antibiotika. Efter genomgången behandling blir de flesta friska, men patienter som haft svår hjärnhinneinflammation kan någon gång få kvarstående skador på hjärna och nervsystem. Även andra organ kan skadas. Diagnos ställs i regel genom odling, och bakterierna påvisas i regel från blod eller ryggmärgsvätska. En annan möjlighet till diagnostik är påvisande av bakterie-DNA med PCR-teknik
Allmänt förebyggande åtgärder
Det finns vaccin som skyddar mot meningokocker tillhörande grupperna A, C, Y samt W-135. Det ges framför allt vid resa till områden med pågående hög sjuklighet/epidemi. Det har dock en relativt kort skyddseffekt. Det är endast mot grupp C som det finns vaccin som ger ett mer långvarigt skydd. I Sverige sjuknar de flesta personer av meningokocker grupp B, mot vilka det ännu inte finns något verksamt vaccin.
Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott
Meningokockinfektion är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Smittskyddsinstitutet (SMI).
Beroende på sjukdomens allvarliga konsekvenser bör smittskyddsläkaren telefonledes kontaktas vid fall av meningokocksjukdom.
- Nära kontakter till den insjuknade, huvudsakligen familjemedlemmar, ges ofta antibiotika i förebyggande syfte för att förhindra insjuknande. I speciella fall (t.ex. lägerdeltagare, militärförläggning) kan ytterligare personer erhålla antibiotika i förebyggande syfte. Vaccination kan också bli aktuell.
- Personer som den senaste veckan varit i nära kontakt med patienten skall vara uppmärksamma på symtom på meningokockinfektion. Vid feber och/eller förkylningssymtom eller tecken på "maginfluensa" bör man omgående söka läkare.
